It's been a while... jag har, om jag ska vara helt ärlig.. helt och hållet glömt bort att jag hade en blogg. Tills alldeles nyligen. Att skriva blogg för hjälpte mig en hel del med min psykiska ohälsa. Jag tänkte försöka ge det en chans till. Jag vet inte ens om folk bloggar idag? Gör ni det eller?! Hallå?!
Mycket har säkert hänt sedan sist...
Jag har gått och blivit kär.. blivit förkrossad och så har det hållit på sedan dess. Men tänker mig, hur ska jag kunna älska någon annan om jag inte kan älska mig själv? Vi är i dessa banor nu.. försöker se någonting positivt med en själv. Det är svårt. Många ser en som; "Men du är ju så snäll och söt. Hur kan du inte ha någon i ditt liv?" Tja, det finns så mycket svar och vägar på den frågan att man till slut hamnar i en enda loop. Det är väl som att försöka lirka ut ett garnystan som har 2348 olika knutar i själva nystandet. Man vet inte vilken knut som leder vart. Och det går ju inte heller att klippa rakt av för då blir det pannkaka av allt.
Jag har idag, sämre dagar än bra dagar. Jag visar det bara inte utåt så mycket. Eller, det syns.. det märks men jag visar inte personerna i mitt liv hur det egentligen är. Hur jag kanske egentligen mår. För ingen kan ta sig en titt inom mig. För när de kommer alldeles för nära så backar jag minst 3 meter. Men det vänder väl någon gång förhoppningsvis. Någonstans där ute kanske den DÄR finns.. som jag inte behöver backa för. Jag ska bara våga förlita mig på att personen i fråga inte vill någonting illa.
Jag svär, jag hade världens uppsjö med saker jag ville skriva idag. Men som vanligt så kommer jag av mig och påbörjar någonting annat istället. Och så blir jag stressad för att jag känner att skriver jag ingenting så får jag ingenting gjort.
Men en sak är säker iallafall, när jag mår bra så är det som att jag aldrig mått dåligt. Men när jag mår dåligt så är det som att jag aldrig mått bra. Glöm inte bort att det är okej att leva med psykisk ohälsa. Det är inget fel. Det är inget fel på dig. Våga ta plats. Våga visa att du mår dåligt. Jag kämpar fortfarande med att försöka visa folk att jag inte mår så jävla bra som jag försöker intala folk dagligen som frågar mig. Men de människor jag har runt mig idag VET att säger jag att jag mår bra så tror dem inte mig för fem öre.
På återseende.
Peace out / N.
It's been a while...
Allmänt KommenteraIt's been a while... jag har, om jag ska vara helt ärlig.. helt och hållet glömt bort att jag hade en blogg. Tills alldeles nyligen. Att skriva blogg för hjälpte mig en hel del med min psykiska ohälsa. Jag tänkte försöka ge det en chans till. Jag vet inte ens om folk bloggar idag? Gör ni det eller?! Hallå?!
Mycket har säkert hänt sedan sist...
Jag har gått och blivit kär.. blivit förkrossad och så har det hållit på sedan dess. Men tänker mig, hur ska jag kunna älska någon annan om jag inte kan älska mig själv? Vi är i dessa banor nu.. försöker se någonting positivt med en själv. Det är svårt. Många ser en som; "Men du är ju så snäll och söt. Hur kan du inte ha någon i ditt liv?" Tja, det finns så mycket svar och vägar på den frågan att man till slut hamnar i en enda loop. Det är väl som att försöka lirka ut ett garnystan som har 2348 olika knutar i själva nystandet. Man vet inte vilken knut som leder vart. Och det går ju inte heller att klippa rakt av för då blir det pannkaka av allt.
Jag har idag, sämre dagar än bra dagar. Jag visar det bara inte utåt så mycket. Eller, det syns.. det märks men jag visar inte personerna i mitt liv hur det egentligen är. Hur jag kanske egentligen mår. För ingen kan ta sig en titt inom mig. För när de kommer alldeles för nära så backar jag minst 3 meter. Men det vänder väl någon gång förhoppningsvis. Någonstans där ute kanske den DÄR finns.. som jag inte behöver backa för. Jag ska bara våga förlita mig på att personen i fråga inte vill någonting illa.
Jag svär, jag hade världens uppsjö med saker jag ville skriva idag. Men som vanligt så kommer jag av mig och påbörjar någonting annat istället. Och så blir jag stressad för att jag känner att skriver jag ingenting så får jag ingenting gjort.
Men en sak är säker iallafall, när jag mår bra så är det som att jag aldrig mått dåligt. Men när jag mår dåligt så är det som att jag aldrig mått bra. Glöm inte bort att det är okej att leva med psykisk ohälsa. Det är inget fel. Det är inget fel på dig. Våga ta plats. Våga visa att du mår dåligt. Jag kämpar fortfarande med att försöka visa folk att jag inte mår så jävla bra som jag försöker intala folk dagligen som frågar mig. Men de människor jag har runt mig idag VET att säger jag att jag mår bra så tror dem inte mig för fem öre.
På återseende.
Peace out / N.