Jag har den senaste tiden inte varit alltför bra med förhållanden. Det har gjort mig lite.. ringrostig. Hur vet man att man är kär i den människan? När vet man att man är kär i personen? Jag vet inte alls. Det är kaos i mitt huvud. Jag vet inte vad jag ska tänka på. Det enda som jag tänker på är närr jag var hos den personen, och att jag vaknade först, att jag låg och tittade på honom när han sov. Vi har haft det så roligt tillsammans. Och efter alla dessa år, så känns det som.. jag vet inte. Det enda jag är bra på är att knuffa undan personer. Och sen i efterhand märker jag vad jag förlorat. Sen är det en jävla röra. Och jag försöker med alla medel att få personen att förstå att det var ett misstag, och att det är han, bara han. Men det känns inte som att det kommer bli något.
 
Jag vill inte vara jobbig heller. Jag är lite av en världsmästare på att vara jobbig. Jag försöker att inte höra av mig för ofta för att ge honom space. Vet inte om han behöver space. Behöver du space? Jag gråter så himla mycket. Av saknad. Jag gråter när vi pratar med varandra. Jag gråter när vi inte pratar med varandra. Är det något fel på mig? Varför gråter jag?
 
En sak vet jag, den tiden hos dig... någonting hände, och det var något bra. Även om jag förändrades. Jag förändras när jag blir osäker och rädd.
Jag är osäker på vad du känner. Hur du känner. Jag vet vad du vill. Men det räcker inte för mig. Jag vill höra dig säga vad du känner. Kanske det skulle göra att jag gråter mindre.
 
 
Hjälp mig. / N.

Hur vet man? Och när vet man?

Allmänt En kommentar
Jag har den senaste tiden inte varit alltför bra med förhållanden. Det har gjort mig lite.. ringrostig. Hur vet man att man är kär i den människan? När vet man att man är kär i personen? Jag vet inte alls. Det är kaos i mitt huvud. Jag vet inte vad jag ska tänka på. Det enda som jag tänker på är närr jag var hos den personen, och att jag vaknade först, att jag låg och tittade på honom när han sov. Vi har haft det så roligt tillsammans. Och efter alla dessa år, så känns det som.. jag vet inte. Det enda jag är bra på är att knuffa undan personer. Och sen i efterhand märker jag vad jag förlorat. Sen är det en jävla röra. Och jag försöker med alla medel att få personen att förstå att det var ett misstag, och att det är han, bara han. Men det känns inte som att det kommer bli något.
 
Jag vill inte vara jobbig heller. Jag är lite av en världsmästare på att vara jobbig. Jag försöker att inte höra av mig för ofta för att ge honom space. Vet inte om han behöver space. Behöver du space? Jag gråter så himla mycket. Av saknad. Jag gråter när vi pratar med varandra. Jag gråter när vi inte pratar med varandra. Är det något fel på mig? Varför gråter jag?
 
En sak vet jag, den tiden hos dig... någonting hände, och det var något bra. Även om jag förändrades. Jag förändras när jag blir osäker och rädd.
Jag är osäker på vad du känner. Hur du känner. Jag vet vad du vill. Men det räcker inte för mig. Jag vill höra dig säga vad du känner. Kanske det skulle göra att jag gråter mindre.
 
 
Hjälp mig. / N.