Vet du vad som gör oss till det perfekta paret? Att vi långt ifrån är perfekta själva. Vi går båda två runt och oroar oss för att någonting dåligt ska hända. Att man ska få se någonting som kan vända ens värld till någonting hemskt. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är så osäker att det gör mig illamående. Jag går ständigt med oro i magen.. och jag tänker hemska saker, saker jag inte vill gå in på. Som den kvällen du arbetade med din klasskamrat för att erat gymnasiearbete skulle bli klart och du kom hem väldigt sent. Jag hade baktankar. Jag tänkte så hemskt att jag grinade och var så rädd. Jag kan inte diskutera sånt här. Endast via text. Jag må vara 28 år.. men är det något jag är dålig på så är det förhållanden. Tilliten.. Du vet nu hur jag har haft det. Det är inte så konstigt att jag är osäker. Jag tänker dåliga saker fastän jag inte vill det. Jag är svartsjuk.. jag är vidrigt svartsjuk. Något som inte kan gå över på ett tjillevipp. Men jag försöker bearbeta det. Jag frågar mig fortfarande vad du ser hos mig.. jag menar, Sanna.. visst, hon sårade dig enormt men utseendemässigt så ser hon 100 gånger bättre ut än vad jag gör. Jag skäms över mig själv. Det finns ingenting jag är nöjd hos mig själv med. Jag har inga bra dagar då jag ser mig själv positivt. Jag vaknar upp om morgon, ser att du skrivit på messenger och jag blir glad. Du är den enda som gör mig glad. Men så fort jag går förbi spegeln eller ska ta ett kort till dig på mig själv så är jag så nära på att stänga av och dra ihop en lögn för att få slippa ta kort.. Jag lever ständigt med depression.. jag har ångest. Depressioner kan ta död på förhållanden. Jag vill inte att det ska ta död på vårat. Så jag hittar på att jag mår bra. Men i själva verket gör jag inte det. Det är vissa stunder jag glömmer bort hur jag har haft det.. det är när jag är med dig. Jag är så osäker och rädd. Osäker på mig själv. Rädd för att förlora dig. Jag tänker så hemskt.. att du ska tröttna på mig för att jag kanske inte kan prata när jag har mina depressioner. Ingen tidigare har förstått, jag förväntar mig inte att du ska förstå du heller. Jag är rädd för o förlora dig. Jag är rädd för att jag ska göra något som får dig att dra dig undan. Jag är rädd för att jag ska driva bort dig. / N.

Vad gör oss till det perfekta paret?

privat Kommentera
Vet du vad som gör oss till det perfekta paret? Att vi långt ifrån är perfekta själva. Vi går båda två runt och oroar oss för att någonting dåligt ska hända. Att man ska få se någonting som kan vända ens värld till någonting hemskt. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är så osäker att det gör mig illamående. Jag går ständigt med oro i magen.. och jag tänker hemska saker, saker jag inte vill gå in på. Som den kvällen du arbetade med din klasskamrat för att erat gymnasiearbete skulle bli klart och du kom hem väldigt sent. Jag hade baktankar. Jag tänkte så hemskt att jag grinade och var så rädd. Jag kan inte diskutera sånt här. Endast via text. Jag må vara 28 år.. men är det något jag är dålig på så är det förhållanden. Tilliten.. Du vet nu hur jag har haft det. Det är inte så konstigt att jag är osäker. Jag tänker dåliga saker fastän jag inte vill det. Jag är svartsjuk.. jag är vidrigt svartsjuk. Något som inte kan gå över på ett tjillevipp. Men jag försöker bearbeta det. Jag frågar mig fortfarande vad du ser hos mig.. jag menar, Sanna.. visst, hon sårade dig enormt men utseendemässigt så ser hon 100 gånger bättre ut än vad jag gör. Jag skäms över mig själv. Det finns ingenting jag är nöjd hos mig själv med. Jag har inga bra dagar då jag ser mig själv positivt. Jag vaknar upp om morgon, ser att du skrivit på messenger och jag blir glad. Du är den enda som gör mig glad. Men så fort jag går förbi spegeln eller ska ta ett kort till dig på mig själv så är jag så nära på att stänga av och dra ihop en lögn för att få slippa ta kort.. Jag lever ständigt med depression.. jag har ångest. Depressioner kan ta död på förhållanden. Jag vill inte att det ska ta död på vårat. Så jag hittar på att jag mår bra. Men i själva verket gör jag inte det. Det är vissa stunder jag glömmer bort hur jag har haft det.. det är när jag är med dig. Jag är så osäker och rädd. Osäker på mig själv. Rädd för att förlora dig. Jag tänker så hemskt.. att du ska tröttna på mig för att jag kanske inte kan prata när jag har mina depressioner. Ingen tidigare har förstått, jag förväntar mig inte att du ska förstå du heller. Jag är rädd för o förlora dig. Jag är rädd för att jag ska göra något som får dig att dra dig undan. Jag är rädd för att jag ska driva bort dig. / N.